Sinnebilder

Verkligen längesedan jag skrev här nu. Livet i Sverige är inte så speciellt att skriva om och bloggen tillhör så mycket livet i Indien för mig. Men i kväll när jag började ställa in mig på  måndag och jobb så började jag tänka på det härliga med att inte känna jobbstress.

Jag är just nu inne i ett skede där jag jobbar 110%. Allt vi gör räknas i poäng och poängen redovisar vi varje vecka för att visa att vi drar in tillräckligt mycket för verksamheten för att gå runt. Plötsligt fick jag en bild i huvudet som lugnade ner den ökade puls som jag börjat känna.

 Det var känslan av en morgon i Indien. 

Alla tropiska ljuden har dragit igång med syrsor, ekorrar och fåglar som gör att det är svårt att sova efter soluppgång. 

Värmen börjar välla in som en vindstilla vägg. 

Limeträdet utanför fönstret i köket avtecknade sig med sina gröna frukter mot den blåa himlen. 

En skolmogen mango, så saftig att fingrarna klibbade ihop när man skar upp den. Så underbar i sin intensiva, sötaromatiska smak mot den lena yoghurten... 

Det är sådana vardagsögonblick av enkel njutning som finns med mig. Jag är glad att jag upplevt dem. Jag är glad över att de även finns här i vardagen i Sverige för de var min tröst när livet var jobbigt där...och nu tvärt om.

Golvresultatet

Så här blev golvet när det var klart. Visst ser man en färgskillnad men jag tycker ändå att det blev bra och jag tror det ljusnar med tiden. Lägg även märke till den helt täta metallkrukan som inte läcker!

Nylackat golv

Kommer golvet att ljusna eller förbli mörkt?!! Det är min fundering just nu. Har precis lackat en liten bit av golvet och innan knackning var färgerna ganska lika men nu i nylackat tillstånd ser det nylackade oroväckande mörkt ut..

Varför lackar du en bit av ditt golv tänker då ni. Jo, jag var så dum så jag litade på att en plastpåse skulle hindra vattnet ur en kruka med hål under, att läcka ut på golvet. Till mitt försvar vill jag berätta att jag även hade ett fat inuti påsen och krukan har klarat det i två år nu. Men när vi åkte till stugan satte jag en bevattningskork (en spetsig kork med ett pyttelitet hål i) på en petflaska och tryckte ner den i krukan. Troligtvis hade den, trots det lilla hålet, släppt ut allt sitt vatten på en gång. Påsen hade läckt och hällt ut allt vatten på vårt fina pangapanga-parkettgolv. 

När vi kom hem stod parketten upp som ett 20cm högt torn med mögel runt krukan och under 2 kvadratmeter parkett. Sååå trött man blir! Och vi kom just från Tämta där vi kämpat i flera dagar med att laga vattenpumpen. 

Men vi lade brädorna att torka. Sedan byttes underpappen, brädorna torkades rena från mögel och inspekterades. Sån tur var var det bara de fem yttersta brädorna som behövde slipas fria från krackelerat lack och vattenringar. Detta gjordes och brädorna blev jättefina, inga vattenskador ner iträet. 

I förrgår limmade jag ihop golvet igen, vilket var lite knepigt men jag är jättenöjd med limmresultatet. Bara nu lacken ljusnar lite så blir det bra och så slipper vi slipa och lacka om hela golvet vilket vi inte planerat att göra just nu. 

Så håll tummarna så ska jag lägga ut resultatet när det är klart. 

Säkerhetstips

Man ska ju se om sitt hus så att det är säkert då det nuförtiden är vanligt med inbrott. Därför har maken så ordentligt låst fast våra stegar med ett rejält MC-lås. Ett tips är att lägga nyckeln till låset på ett ställe där familjen vanligen har nycklar och inte på ett nytt finurligt ställe, som man mycket lätt glömmer...

Men man slipper ju tvätts fönstrena på glashuset!

Kristi himmelsfärdsdag

I går hade Jakob och jag en mysig dag tillsammans. Han var den enda som ville följa med mig när jag sade att jag ville till Akvarellmuseet i Skärhamn. Tomas skylde på golf och Oskar skulle på dataspelsaktivitet på skolan. Så Jakob och jag packade picnickorgen och åkte iväg själva. Vi bestämde vi oss för att först åka till Pilane gravfält där det finns en skulpturvandring mitt i naturen bland klippor och ängar. Underbart att strosa runt där. Härligt att äta mackor på en klippa i solen och prata om färgerna i naturen och hur man skulle kunna måla av allt vackert. "Det här är mysigt, mamma!" var Jakobs kommentar. 

Sedan åkte vi till akvarellmuseet och såg på Lars Lerins utställning. Han har en fantastisk förmåga att återge ljuset i sina teckningar. Ändå blir inte tavlorna bara vackra bilder då de ofta speglar en ensamhet och sorgsenhet som berör. 

Efter det tog vi en kaffepaus hos min farbror som har stuga på lilla Askerön. Mycket trevligt med nu var Jakob helt slut och somnade under bilfärden hem. Det är ansträngande att tillbringa en helt dag med sin mamma. Men stor lycka för mig!

Ansiktsmålning

I stugan funderar vi alltid på vem som ska krypa ner under huset den dag inte pappa klarar av det konststycket. Det är nämligen väldigt trångt, man kommer precis igenom om man behöver in och fixa med ledningar och dyligt som finns där. I dag har jag haft lite träning av trångt krypande. Vi har nämligen bänkar och bord gjorda av granitblock som vilar på en stålstomme. Denna stålstomme har börjat rosta och behövde lite ny färg. Vi funderade först på att lyfta upp stenarna för att få in lite färg även ovanpå ställningen, men de var verkligen inte möjliga att rubba ur fläcken! Det går alltså inte heller att flytta undan bordet för att lättare komma åt under bänkarna. Man måste tråckla sig ner mellan bordet och bänken och sedan åla sig in under bänken och sedan ligga på rygg och skrapa rostflagor som snöar ner över en. Det går inte att vända runt där under utan man får balansera runt färgen, måla  på känsla utan att riktigt kunna se, med  färgen droppandes ner på en där man ligger. Det är lätt att få panik! Jag var så nöjd över att jag tagit på mig plasthandskar så att jag var ren om händerna. Jag sa det till Tomas som bara log och tittade på mig. Jag förstår vad han menade när jag tittade i spegeln. Naturligtvis var inte färgen vattenlöslig utan tog lite arbete för att få bort!! Nu är det i alla fall grundat.  Nästa gång blir det svart färg. Då kommer ansiktsmålningen mer se ut som mustasch än resultatet efter ett slagsmål!

Soffprojekt

När vi bodde i Majorna hade vi en liten plattlagd yta som behövde fyllas ut med något. Därför köpte jag en billig soffa i gjutjärn med träribbor. Den användes inte utan stod mest där som dekoration. Att den var billig såg man på virket som både var tunt och hade många grenar som gjorde att flera av ribborna gick av. När nu våren kom och vi plockade fram utemöblerna kom denna tråkiga soffa fram. Den skulle antingen slängas eller få sig en rejäl renovering. Då den ändå är fin och passar bra nere vid vår badtunna åkte vi och köpte nya brädor till den. Vi hjälptes åt att såga till dem och sedan hyvlade och slipade jag till bitarna, borrade och försänkte skruvhuvudena och sedan målade brädorna vita tre gånger. Då de gamla skruvarna rostat fast skulle Tomas hjälpa mig att få bort dem. Han hade ingen bra kapskiva till vinkelslipen utan började istället försöka hamra på skruvarna och då lossade en bit av gjutjärnet!!! Så trötta vi blev då. Skulle vi ge upp den eller försöka laga den gamla soffan?! Då vi ändå lagt ner så mycket jobb på den beslöt vi ändå att försöka laga den. Jag limmade dit biten och målade gjutjärnet svart. Sedan var det bara att montera dit ribborna. Tomas säger att vi ska skruva fast ett spikjärn men jag tror att det ändå fungerar och jag tror inte så många kommer att sitta på den utan vi kommer lägga våra handdukar på den när vi badar. Och det håller den bra till!!! Visst blev den fin!

Före...

...och efter!